Pulsmätare
Pulsmätare används av leverantörer som inte har egna mätare och system med inbyggda kommunikationsgränssnitt. Fördelen har alltså varit att man har kunnat köpa vilken mätare som helst på marknaden, för att koppla den till sin egen kommunikationsenhet.
Enkelt uttryckt så är en pulsmätare alltså en ”dum” enhet som skickar en puls per förbrukad enhet (tex. per liter eller per kWh). Likaså är pulsräknaren (oftast en löst monterad radiosändare) en ”dum” enhet vars enda uppgift är att räkna antalet pulser och skicka dessa vidare via t.ex. radio. Problemet är att mätaren inte vet om pulsräknaren har mottagit eller räknat pulsen, av samma anledning som att pulsräknaren inte vet när och om mätaren ska skicka en puls.
Det vanligaste problemet med dessa installationer är helt enkelt att kabelförbindelsen mellan enheterna, avsiktligt eller oavsiktligt, bryts. Därmed har du en radiosändare som tror att mätaren inte längre har någon förbrukning, vilket i sig inte är ett direkt fel. Och en mätare som tror att pulsräknaren har mottagit alla pulser som skickats. Samma problem uppkommer om batteriet i någon av enheterna fallerar. Det kan ta ett tag att upptäcka denna typen av fel, och att sedan rätta till dem kostar både tid och pengar. Dessutom får fastighetsägaren eventuellt stå för kostnaden för den förbrukning som inte har debiterats.
Det räcker med en enda missad puls för att skapa en felaktig debitering, och enda sättet att därefter kontrollera mätarställningen i pulsräknaren är att okulärt jämföra den med mätarställningen i räkneverket på mätaren. Det saknas helt spårbarhet och redundans i mätaren, då man inte i efterhand kan kontrollera vad mätaren stod på vid ett specifikt datum om avläsningen inte fungerat korrekt.
Att där är en sårbar kabelanslutning mellan förbrukningsmätaren och den kommunicerande enheten innebär brister i kvalitetssäkring och spårbarhet då systemet ska användas för debitering.
